GNU/Linux-distributioner behöver bootloaders under installationen. Dessa bootloaders är ansvariga för att ladda systemfiler som körs när du installerar en GNU/Linux-distro. Om du utvecklar någon GNU/Linux-distribution kan du behöva arbeta med bootloaders så att användare kan installera den på sina system.
En sådan bootloader är Syslinux. Det finns flera typer av Syslinux, var och en dedikerad till ett specifikt filsystem. Här är allt du behöver veta om Syslinux bootloaders, inklusive hur du installerar dem.
1. SYSLINUX
SYSLINUX är Syslinuxs variant för FAT filsystem. Detta är också den äldsta typen av Syslinux bootloader. Den stöder filsystemen FAT12, FAT16 och FAT32. Om du använder Windows eller DOS är SYSLINUX den du bör välja.
Struktur för SYSLINUX
Om du laddar ner SYSLINUX med spegellänkar, får du ett komprimerat arkiv. När du öppnar den här mappen ser du bios katalog inuti. Under den här mappen finns det mbr och kärna kataloger.
Vid startsektorstadiet av disken behöver du mbr.bin fil som finns i
/bios/mbr katalog. Inuti /bios/core katalogen kan du se ldlinux.sys fil, som är kärnfilen för SYSLINUX.ldlinux.sys behöver ldlinux.c32 fil till jobbet. Därför, ldlinux.c32 och ldlinux.sys måste finnas i samma katalog.
Andra filer måste också finnas i den aktuella katalogsökvägen eller underkatalogerna till den aktuella katalogsökvägen. Du kan ta en titt på syslinux.cfg konfigurationsfil för detta. Den måste finnas i den aktuella katalogsökvägen och du måste skapa den här filen själv.
Alternativt kan du hitta plugins, hjälpfiler och andra konfigurationsfiler under den överordnade katalogen.
Installerar SYSLINUX
Du kan se platsen för SYSLINUX-installationsfilerna enligt systemen i tabellen nedan:
| Windows | Linux | DOS |
|---|---|---|
|
|
|
Standardkommandona du kan använda för att installera SYSLINUX på en disk är följande:
# För 32-bitars Windows med DOS
syslinux -m -a -d <katalog><dela># För 64-bitars Windows
syslinux64 -m -a -d <katalog><dela>
# För Linux
syslinux -i <dela>
2. EXTLINUX
EXTLINUX-starthanteraren stöder filsystemen ext2, ext3, ext4, btrfs, FAT12, FAT16, FAT32, NTFS, XFS, HFS och UFS. Arbetslogiken och filstruktur för EXTLINUX är exakt samma som SYSLINUX. Det är bara mer avancerat när det gäller filsystemstöd och har några ytterligare funktioner.
EXTLINUX är ett bra val om du vill installera GNU/Linux-kärnan på din dator. Du kan installera EXTLINUX först och omedelbart placera GNU/Linux-kärnan ovanpå denna partition.
Andra detaljer du bör känna till, EXTLINUX har varit tillgängligt sedan version 3.00 av Syslinux. De som använder olika versioner bör också veta att stöd för ext4, btrfs, FAT12, FAT16 och FAT32 kom till EXTLINUX i version 4.00, NTFS-stöd i version 4.05, XFS-stöd i version 5.00 och UFS-stöd med HFS kom i version 5.00.
Struktur för EXTLINUX
Precis som SYSLINUX är EXTLINUX: s kärnfil ldlinux.sys. Reglerna som anges i SYSLINUX angående katalogen för kärnfilen gäller även här. Till skillnad från SYSLINUX är konfigurationsfilen för EXTLINUX extlinux.conf.
Installerar EXTLINUX
Om du laddade ner den senaste versionen av Syslinux kan du hitta en installationsfil i /bios/extlinux mapp. Du kan använda den här filen med vissa kommandoradsalternativ.
Du kan använda följande kommando för att installera starthanteraren:
extlinux --installera <aktuell-katalog-sökväg>
Andra parametrar du kan använda är också:
# För att uppdatera en installerad volym
extlinux --uppdatering <aktuell-katalog-sökväg># För att installera på RAID-partitionen
extlinux --raid --installera <aktuell-katalog-sökväg>
# För att uppdatera en installerad RAID-partition
extlinux --en gång /initrd.img root=/dev/sda0 initrd=initrd.img vga=794 /boot/extlinux
I EXTLINUX kan du enkelt göra vilken initial specifikation som helst från kommandoraden. Detta system kallas Hjälpdatavektor (ADV). Du kan se hur du använder det i följande exempel:
# Exempel --användning en gång
extlinux --en gång /initrd.img root=/dev/sda0 initrd=initrd.img vga=794 /boot/extlinux# En enda initial specifikation görs och du vill ta bort denna status
extlinux --clear-once <aktuell-katalog-sökväg>
# Om EXTLINUX är installerat på en RAID-1 (rekommenderas) partition måste du återställa ADV för att rensa den ursprungliga specifikationen
extlinux --reset-adv <aktuell-katalog-sökväg>
Vissa funktioner i EXTLINUX
Till skillnad från SYSLINUX kan EXTLINUX komma åt vilken katalog som helst på lagringsenheten. Namnet på katalogsökvägarna är detsamma som i GNU/Linux. Om det inte finns någon "/" tecken, EXTLINUX använder den aktuella katalogen. Du kan använda en katalogsökväg på upp till 511 tecken.
EXTLINUX stöder också alias. Du bör dock inte behålla dessa alias för länge, eftersom du kan fastna i sökvägsblocket. När du använder alias behöver du bara namnge kataloger av Linux-typ.
3. ISOLINUX
Om du ska använda Syslinux för CD- och DVD-skivor bör du vara bekant med ISOLINUX. Men nuförtiden är USB-skivor vanligare än CD- och DVD-skivor. Därför är ISOLINUX-användningen mindre än andra Syslinux-typer.
Vad du behöver för att installera ISOLINUX
För att installera ISOLINUX måste du först ladda ner Syslinux. Du behöver programvara som en CD- eller DVD-brännare för att installera ISOLINUX. Dessutom, om du ska använda DVD-skivor måste DVD-brännaren stödja skapande av startskivor. Observera att om du bränner ISOLINUX till en icke-omskrivbar CD eller DVD, kanske du inte kan använda din CD igen. Därför är det vettigt att använda en omskrivbar CD för detta.
Struktur för ISOLINUX
De kärna katalogen lagrar isolinux.bin fil. Om du ska skapa en bild behöver du också boot.cat fil.
Den aktuella katalogen måste innehålla ISOLINUX-konfigurationsfilerna, nämligen isolinux.cfg eller syslinux.cfg. Den här filen skapas eller kopieras inte under installationsprocessen, så du måste manuellt göra nödvändiga justeringar. Om den här filen inte hittas försöker ISOLINUX öppna en bild som heter Linux utan parametrar och skickar ett felmeddelande som säger att bilden inte kunde hittas.
ISOLINUX vs. mkisofs
För att skapa en ISOLINUX CD-avbildning kan du använda programmet mkisofs. Se till att använda den senaste stabila versionen av verktyget.
Exempel på användning av mkisofs är som följer:
mkisofs -o <iso-bild att skapa> -b <aktuell katalog>/isolinux.bin -c <aktuell katalog>/boot.cat -no-emul-boot -boot-load-storlek 4 -boot-info-table <katalog-av-filer-och-katalog-att-sättas-i-bilden>
Som självklart behöver du inte använda det ovannämnda kommandot som det är. Du kan också använda dessa parametrar separat.
Filnamn som stöds av ISOLINUX
I ISOLINUX är separeringstecknet i katalogsökvägar i UNIX-format och använder snedstreck (/) karaktär. En enda / indikerar den aktuella katalogen för ISOLINUX. I ISOLINUX måste katalogsökvägar vara maximalt 255 tecken. Den använder bara ISO 9660-filnamn och det är nödvändigt att använda nivå ett (8,3 tecken) eller nivå två (31 tecken) av ISO 9660.
Dessutom finns det några saker du bör tänka på:
- ISOLINUX diskreta filer, avståndstyp, logiskt block och sektorer som stöds är endast 2048 byte
- När du monterar en ISOLINUX-installerad bild i GNU/Linux måste du lägga till norock, nojoliet attribut av -o parameter till monteringskommandot
- Om datorn har problem med att öppna ISOLINUX, använd isolinux-debug.bin istället för isolinux.bin när du installerar ISOLINUX. På så sätt kan du se felmeddelandena.
ISOLINUX för hårddiskar
ISOLINUX stöder flera ISO-bilder sedan version 3.72. Du kan använda isohybrid verktyg för att skapa flera ISO-bilder från en CD- eller DVD-avbildning med ISOLINUX installerat.
Dess användning är som följer:
isohybrid <namn-på-bild-fil>
Men med denna process ökar storleken på bildfilen med i genomsnitt 1 MB.
4. PXELINUX
PXELINUX är en typ av Syslinux som används för att ladda operativsystemet från en TFTP-server. Det är för arbetsstationer som fungerar utan diskvolym. Det hjälper när du installerar nätverksadapter PXE (Pre Execution Environment) från en server som använder BOOTP- eller TFTP-protokoll med DHCP.
För att använda PXELINUX behöver du en BOOTP- eller TFTP-server och en startbar dator från ett annat nätverk eller virtualiseringsprogram.
Struktur för Pxelinux
I BOOTP- eller TFTP-serverkatalogen, kärnfilen pxelinux.0 måste finnas i rotkatalogen. Om du laddade ner den senaste versionen finns den här filen i /bios/core. Dessutom är PXELINUX: s konfigurationsfil pxelinux.cfg. Du kan hitta valfria plugins, hjälpfiler, bilder och andra konfigurationsfiler under den aktuella katalogen.
Typen av Syslinux Bootloader beror på dina mål
För att kunna använda din GNU/Linux-distribution på andra enheter och bära runt den bekvämt behöver du en bootloader. Syslinux är bara en av dessa bootloaders. Du kan välja en av Syslinux-varianterna beroende på ditt avsedda användningsfall och målmiljöer.
Dessutom kommer dessa Syslinux-typer att variera beroende på var och hur du flyttar din GNU/Linux-distribution eller kärna. Förutom Syslinux kan du också använda andra bootloaders som ett alternativ.