Hur man hanterar paket på RPM-baserade Linux-distros med DNF

En av de mest attraktiva funktionerna i operativsystemet Linux är hur enkelt det är att installera eller automatisera installationen av programvarupaket från säkra fjärrlager.

Den här guiden går igenom hur du installerar och hanterar mjukvarupaket på RPM-baserade Linux-distros som t.ex Fedora och Red Hat Enterprise Linux (RHEL) använder DNF, nästa generations pakethanterare för RPM-baserad Linux distros.

Vad är DNF?

DNF är efterföljaren till YUM (Yellowdog Updater Modified) och är standardpakethanteraren på Fedora och RHEL. Namnet DNF är en förkortning för Dandified YUM.

Huvudsyftet med DNF är att förenkla installation, sökning och hantering av mjukvarupaket på både servrar och stationära datorer. Precis som andra vanliga pakethanterare på Linux, löser DNF alla mjukvarupaketberoenden under installationen.

DNF upprätthåller också bakåtkompatibilitet med YUM så att dina äldre skript fungerar bra. Faktum är att när du kör mums kommandot på nya Linux-distros använder den faktiskt DNF i bakgrunden. Du kan verifiera detta genom att köra kommandot:

ls -l /usr/bin/yum

Som du kan märka i utgången är mums kommandot är helt enkelt en symbolisk länk till dnf.

Söker efter programvarupaket med DNF

En viktig del av att hantera paket är att kunna fråga eller söka efter paket som du är intresserad av, både lokalt och på fjärrlager. Du kan söka efter paket baserat på paketets namn, paketets innehåll eller nyckelord, etc.

Om du till exempel vill söka efter några av de webbläsare som du potentiellt kan installera kan du börja med en allmän sökning med nyckelordet "webbläsare".

dnf sökwebbläsare

Utdata är en lista över alla mjukvarupaket som innehåller ordet "webbläsare" i paketnamnet eller beskrivningen.

Om du vill få mer information om ett visst paket, till exempel webbläsaren Firefox, kan du använda info underkommando enligt följande:

dnf info firefox

Utdatan ger dig mer detaljerad information om paketet, såsom arkitektur, paketstorlek, versionsnummer, licens, etc.

Du kan också lista alla paket som är tillgängliga att installera från de konfigurerade förråden med hjälp av lista metod. Vi har rört mindre kommando för att lista paketen en skärmfull i taget.

dnf lista tillgänglig | mindre

Använd F för att bläddra framåt och B för att bläddra bakåt. Du kan också söka efter ett nyckelord genom att trycka på / och sedan ange ditt nyckelord. Tryck F för att avsluta kommandoutgången.

Använd följande kommando för att se alla installerade programvarupaket på din PC:

dnf lista installerad

Installera programvarupaket

Att installera paket med DNF är ganska enkelt. Du behöver dock förhöjda privilegier som root- eller sudo-användare. Till exempel, för att installera webbläsaren Firefox, kör helt enkelt följande kommando och tryck sedan på Y i prompten som verkar godkänna villkoren:

sudo dnf installera firefox

Som nämnts tidigare tar kommandot dnf hand om att installera alla beroenden för ett paket. För att se alla beroenden som är installerade som en del av Firefox-installationen, använd deplist underkommando följt av paketnamnet.

dnf deplist firefox

Avinstallera programvarupaket

Att ta bort paket är en lika viktig övning när du hanterar programvara. Ett av de enklaste sätten att ta bort eller avinstallera ett paket är att använda avlägsna metod.

sudo dnf ta bort firefox

Ett annat sätt att ta bort mjukvarupaket är via historia underkommando. DNF för ett register över alla transaktioner som involverar installation eller borttagning av mjukvarupaket. För att se tidigare DNF-transaktioner kan du köra följande kommando:

dnf historia

Utdata listar tidigare åtgärder eller transaktioner i tabellform. I det här fallet visar resultatet att vi tidigare har installerat vim och chromium.

Med historia underkommando kan du ångra eller ta bort tidigare transaktioner. Till exempel, för att ta bort vim-paketet, kör helt enkelt historia kommandot med ångra alternativ följt av transaktions-ID och tryck sedan på Y när du uppmanas att fortsätta.

sudo dnf historia ångra 3

Som en god praxis bör du få mer information om en transaktion innan du ångrar den för att undvika biverkningar. Du kan se detaljerna för en transaktion med följande kommando:

sudo dnf historia info 3

Kom ihåg att byta ut 3 med lämpligt transaktions-ID som du är intresserad av.

Relaterad: De bästa skrivbordsalternativen för Fedora

Ta bort oanvända beroenden

En av de saker som tar upp diskutrymme på Linux-datorer är paket och beroenden som inte längre behövs av systemet.

För att ta bort sådana beroenden, kör följande kommando:

sudo dnf autoremove

Dessutom låter DNF dig också ta bort data som laddats ner tillsammans med installerade paket.

sudo dnf rena paket

Du kan också rensa upp ditt programvarupakets cache och annan metadata som är en del av de installerade paketen genom att köra följande kommando:

sudo dnf ren metadata

Installera om programpaket

Då och då kanske du bara måste installera specifika komponenter i ett paket. Till exempel, om du av misstag raderar vissa programvarupaket av firefox, du kan installera om dem genom att köra:

sudo dnf installera om firefox

Uppdatera paket med DNF

Att uppdatera din programvara är ett av de bästa sätten att upprätthålla ett robust och säkert system eftersom ny programvara innehåller de senaste säkerhetskorrigeringarna och buggfixarna.

För att hämta de senaste programvarupaketuppdateringarna från fjärrlager kan du använda kolla uppdatering underkommando enligt nedan:

sudo dnf kontrolluppdatering

När du har hämtat uppdateringarna kan du tillämpa dem på alla installerade programvarupaket med hjälp av uppdatering.

sudo dnf uppdatering

Utdata visar det totala antalet paket som DNF kommer att uppdatera.

Du kan också uppdatera ett specifikt paket, till exempel firefox, med följande kommando:

sudo dnf uppdatering firefox

Läs mer: Varför du bör uppdatera paket innan du installerar programvara på Linux

Alternativ och modern pakethantering

Den här guiden har tittat på hur man hanterar mjukvarupaket på RPM-baserade Linux-distros som Fedora och Red Hat Enterprise Linux (RHEL) med DNF-kommandot. Du kan också använda YUM- och RPM-pakethanterare på Fedora.

Ett annat modernt sätt att distribuera mjukvarupaket på Linux är via Flatpak, en lösning som låter dig skapa och distribuera ett paket på flera Linux-distros som stöds.

Kan du klara dig med ett Flatpak-Only Linux-skrivbord?

Linux-distros erbjuder flera sätt att ladda ner programvara till sina användare. Men hur känns det att använda ett Linux-skrivbord med bara Flatpak?

Läs Nästa

Om författaren