På de flesta Linux -datorer har du möjlighet att öppna ett fönster och skriva kommandon som säger till din maskin att göra saker. Ibland, när din dator startar upp eller om något kraschar, upptar detta textbaserade gränssnitt hela din skärm.
Detta är Linux -kommandoraden. Det är äldre än de olika skrivbordsgränssnitten, men det finns en anledning att det fortfarande finns och används ofta. Många svär vid det.
En kort historik över kommandoraden
Gränssnittet du använder för att visa och interagera med ett operativsystem, vare sig det är textbaserat eller grafiskt, är känt som ett skal. De första skalen var textbaserade. Detta beror på att de tidigaste elektroniska datorerna inte var hushållsapparater. Istället var de jätte stordatorer som upptar hela rum.
Då var datorkraften ganska låg och nätverksanslutningarna var långsamma. Du kan lagra väldigt många filer, och många användare kan logga in på ett system samtidigt över en mycket långsam anslutning när du bara arbetar med text.
1969 utvecklade Dennis Ritchie och Ken Thompson på Bell Labs Unix -operativsystemet, ett av de första stordatoroperativsystemen som fick stor spridning.
Unix drivs på stordatorer som ett delat system, med människor som interagerar med datorn från enskilda terminaler som endast består av ett tangentbord och en skärm. Användare gjorde allt från att skapa och navigera filer till att överföra data genom att skriva kommandon med hjälp av ett skal, som stordatorn sedan tolkade.
Om något gick fel kan en systemadministratör kontrollera via en konsol, en dedikerad textinmatning och displayenhet som används för systemrelaterade meddelanden, till exempel de som rör BIOS, bootloader eller kärna. Linux är ett Unix-liknande system som replikerar mycket av Unix funktioner, men som gratis programvara tillgänglig för alla.
Thompson -skalet (skrivet av Ken Thompson) var det ursprungliga skalet för Unix, men en ersättare kom från Stephen Bourne 1979 kallat Bourne -skalet. 1989 skapade Brian Fox Bourne Again -skalet (bash för kort) som en gratis programvarubyte av Bourne -skalet som en del av GNU -projektet. Detta är standardskal för de flesta Linux -operativsystem.
Således har vi flera av de namn som fortfarande är vanligt förekommande för kommandoraden idag: kommandorad, skal, terminal, konsol och bash.
Så här använder du Linux -kommandoraden
För att komma igång behöver du helt enkelt klicka på din Linux-distributionens kommandoradsapp. För många är namnet helt enkelt "Terminal". Det beror på att apparna i huvudsak är moderna virtuella versioner av den tidiga Unix -terminalen.
Ett tomt terminalfönster verkar inte visa så mycket, men det ger dig tre bitar information: ditt användarnamn, värdnamnet (antingen din lokala dator eller en fjärrserver) och din nuvarande katalog (som standard är din hemmapp, indikerad med a ~). De $ markerar slutet på prompten.
När du skriver ett kommando i terminalen och slår Stiga på, resultaten visas ofta direkt. Många kärnkommandon är korta, t.ex. cd -kommandot för att ändra en katalog, ls för lista filer i den aktuella katalogen, eller rm för att radera en fil.
De flesta kommandon följer en standardsyntax. Formeln går så här:
kommando alternativ mål
De mål är ofta en fil eller en mapp. Här är ett exempel med kommandot ls:
ls -a Nedladdningar
I det ovannämnda avsnittet, ls är kommandot, -a är alternativet och Nedladdningar är mappen som ditt kommando riktar in sig på.
Så vad gör detta kommando? Som standard listar ls alla synliga filer i din nuvarande katalog. De -a alternativet berättar för ls att visa dolda filer eller mappar också. Målkatalogen Nedladdningar uppmanar ls att lista filerna i mappen Nedladdningar snarare än mappen du för närvarande arbetar i.
Det finns otaliga kommandoradsprogram där ute, med många förinstallerade som standard. Om du är redo att dyka in, kolla in vår Linux kommandorads fuskblad.
Varför kan du använda kommandoraden idag?
Vissa uppgifter är helt enkelt snabbare på kommandoraden. Ett användningsfall som många långvariga Linux-användare delar är att hantera programvara. Om du vet det exakta namnet på en app du vill ha, är det snabbare att skriva installationskommandot i en terminal än att öppna en Linux -appbutik. Det är inte att säga att Linux -appbutiker är långsamma.
Att skriva en benägen eller dnf kommandot är snabbare än att använda någon appbutik, inklusive dem på Windows, macOS, Android eller iOS. Kommandoraden tenderar också att ge mer information i processen.
Kommandoraden erbjuder snabba sätt att utföra mycket specifika uppgifter som du upprepar regelbundet, till exempel att klona en hårddisk eller byta namn på ett stort antal foton. Det finns grafiska appar som gör dessa saker, men om du utför uppgiften på ett identiskt sätt varje gång kan det bara kännas som en sådan tidsbesparing att ange ett enda kommando. Du kan till och med automatisera dessa uppgifter genom att skriva ett manus.
Vissa kommandon startar det som känns som fulla appar som körs inuti terminalen, till exempel topp kommando som kan ersätta ditt grafiska systemmonitorverktyg.
Att känna dig runt en terminal utökar också typen av hårdvara du vet hur du använder. Du kan till exempel konfigurera din egen server, antingen hemma eller på distans. Kanske bestämmer du dig för att vända på en Raspberry Pi eller en gammal bärbar dator som du har liggande i en hemmediaserver eller din egen molnlagringsenhet.
Och om du av någon anledning befinner dig stirrar på en dator som inte startar, kunskap om kommandoraden ökar chansen att du kan reparera ditt system själv utan att behöva installera om ditt operativsystem.
Kräver Linux kommandoraden?
Vid denna tidpunkt behöver du inte längre kunna dig runt kommandoraden för att använda Linux. På grund av de tillgängliga skrivbordsmiljöerna och apparna är Linux lika lätt att använda som alla andra operativsystem, om inte enklare.
Men medan det inte är nödvändigt att lära sig kommandoraden, har det sina fördelar. Och om du blir djupt kär i terminalen kan du installera ett program som t.ex. Tmux som låter dig köra och visa flera kommandon samtidigt.
The Essential Tmux Commands fuskblad
Läs Nästa
- Linux
- Terminal
Bertel är en digital minimalist som skriver från en bärbar dator med fysiska sekretessbrytare och ett operativsystem som godkänts av Free Software Foundation. Han värdesätter etik framför funktioner och hjälper andra att ta kontroll över sina digitala liv.
Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Gå med i vårt nyhetsbrev för tekniska tips, recensioner, gratis e -böcker och exklusiva erbjudanden!
Klicka här för att prenumerera