QEMU och KVM är två olika virtualiseringstekniker som du kan använda för att skapa kraftfulla virtuella maskiner. Vilken ska du välja av de två?

När det kommer till virtualisering bör du vara bekant med QEMU och KVM. Dessa tekniker är avgörande för att skapa och hantera virtuella maskiner (VM), vilket tillåter organisationer och individer att utnyttja potentialen i virtualisering för ett antal applikationer.

Men hur kan du avgöra vilken som är bäst för dig? Låt oss titta på skillnaderna mellan QEMU och KVM, såväl som fördelarna och nackdelarna med båda virtualiseringsteknikerna.

Vad är QEMU?

QEMU, även känd som Quick Emulator, är en öppen källkod programvara för hårdvaruvirtualisering som låter dig köra virtuella maskiner på olika värdplattformar.

Till skillnad från KVM, som huvudsakligen fokuserar på hårdvaruassisterad virtualisering, använder QEMU full systememulering, så att den kan emulera ett komplett datorsystem, inklusive processor, minne, lagring och kringutrustning enheter. Denna flexibilitet gör QEMU till ett utmärkt val för plattformsoberoende virtualisering eftersom den stöder ett brett utbud av arkitekturer.

instagram viewer

Vad är KVM?

KVM, förkortning för Kernelbaserad virtuell maskin, är en annan virtualiseringsteknik med öppen källkod. Till skillnad från QEMU fungerar KVM som en del av Linux-kärnan. Den utnyttjar hårdvarutillägg som Intel VT eller AMD-V för att möjliggöra effektiv hårdvaruassisterad virtualisering.

Genom att integrera med värdoperativsystemets kärna, minskar KVM overhead och uppnår högre prestanda jämfört med rena mjukvarubaserade lösningar som QEMU. I huvudsak tillhandahåller KVM virtualiseringsramverket, medan QEMU ofta används som en användarutrymmeskomponent för att emulera enheter.

QEMU vs. KVM: Skillnaderna

KVM och QEMU har båda kraftfulla funktioner som du kan använda, beroende på storleken och syftet med ditt projekt. Att undersöka båda och jämföra QEMU vs. KVM, låt oss granska kategorierna för prestanda, enhetsstöd, hantering och tillgänglighet för båda teknikerna:

1. Prestanda och effektivitet

På grund av sin fullständiga systememulering tenderar QEMU att vara mer resurskrävande än KVM. Eftersom QEMU emulerar både hårdvaran och gästoperativsystemet, medför det högre omkostnader, vilket potentiellt leder till prestandaflaskhalsar, särskilt för datorintensiva arbetsbelastningar.

Dessutom kan QEMU: s beroende av mjukvarubaserad virtualisering begränsa dess förmåga att uppnå toppprestanda i vissa scenarier.

KVM, som är en kärnbaserad virtualiseringsteknik, åtnjuter fördelen med hårdvaruassisterad virtualisering. Detta gör att KVM får direkt åtkomst till värdprocessorns virtualiseringstillägg, vilket resulterar i betydligt lägre omkostnader och förbättrad prestanda.

Genom att utnyttja värdkärnan för minneshantering och CPU-schemaläggning, säkerställer KVM att virtuella maskiner fungerar effektivt, nästan med ursprunglig hastighet. För resurskrävande arbetsbelastningar och prestandakritiska applikationer överträffar KVM ofta QEMU.

2. Support för enheter och plattformar

Eftersom QEMU fokuserar på fullständig systememulering, har det omfattande stöd för enheter och plattformar. QEMU kan emulera olika hårdvarukomponenter, vilket gör det till ett mångsidigt alternativ för att köra virtuella datorer på olika arkitekturer, inklusive x86, ARM, PowerPC och mer. Denna mångsidighet gör QEMU till ett utmärkt val för utvecklare och testare som behöver arbeta med flera plattformar.

KVM, å andra sidan, förlitar sig på hårdvaruassisterad virtualisering, vilket begränsar dess plattformsstöd till system med specifika virtualiseringstillägg (Intel VT eller AMD-V). Följaktligen är KVM främst skräddarsydd för x86-baserade system, vilket begränsar dess lämplighet för plattformsoberoende virtualisering jämfört med QEMU.

3. Användbarhet och förvaltning

QEMU: s fullständiga systememulering ger det ett enkelt och tillgängligt användargränssnitt. Att installera virtuella maskiner med QEMU är relativt enkelt, och dess kompatibilitet med ett brett utbud av arkitekturer möjliggör större flexibilitet.

Dessutom gör QEMU: s förmåga att köra utan kärnbehörighet det till ett enklare alternativ för användare som kräver färre administrativa behörigheter.

KVM, som är en kärnbaserad virtualiseringslösning, är nära integrerad med Linux-kärnan. Denna snäva integration kan leda till en brantare inlärningskurva för vissa användare, särskilt de som inte är bekanta med Linux-baserade system. KVM: s hanteringsverktyg, såsom virt-manager, tillhandahåller dock ett användarvänligt gränssnitt för att hantera virtuella maskiner och deras konfigurationer.

För användare med erfarenhet av Linux eller de som söker robust virtualiseringshantering visar KVM sig vara ett kraftfullt och effektivt val.

KVM vs. QEMU: Vilken ska du välja?

Både QEMU och KVM är kraftfulla virtualiseringsteknologier, var och en med sina unika styrkor och svagheter. Om du behöver plattformsoberoende stöd, flexibilitet och enkelhet kan QEMU vara det bättre valet för dina virtualiseringsbehov.

Å andra sidan, om prestanda, effektivitet och sömlös integration med Linux är dina prioriteringar, framstår KVM som ett mycket lämpligt alternativ.

I slutändan beror beslutet mellan QEMU och KVM på dina specifika krav, arbetsbelastningsegenskaper och förtrogenhet med Linux-baserade system.

Genom att noggrant bedöma dina behov och förstå skillnaderna mellan dessa två virtualiseringsjättar, kan du göra ett välgrundat val som optimalt överensstämmer med dina virtualiseringsmål. Så ta dig tid, väg för- och nackdelar och gör rätt val för framgångsrik virtualisering.