Hur EU försöker reglera Internet

I dagens värld är internet en av de viktigaste drivkrafterna för social förändring. Genom designen är internet öppet, globalt och oberoende av traditionella regulatoriska gränser.

På grund av dess globala karaktär är nationella regeringar dåligt rustade att reglera internet på ett adekvat sätt. Men, naturligtvis, det är oklokt (och farligt) att låta onlineaktiviteter springa ut utan någon form av reglering.

Europeiska unionen (EU) är en av de mest framstående bidragsgivarna till internetreglering. Låt oss ta en tillbakablick på EU: s tidigare försök att få till en viss reglering till onlinevärlden och hur de kommer att forma internet.

1. Förordning om öppen Internetåtkomst

De Förordning om öppen Internetåtkomst trädde i kraft i april 2016 och uppdaterades i juni 2020. Denna förordning införde de enskilda europeiska medborgarnas rätt till rättvis tillgång till internetinnehåll och valfria tjänster.

Den gav också internettjänsteleverantörer mandat att tillämpa principen om icke-diskriminerande internettrafikhantering. Förutom i sällsynta fall fick internetleverantörer inte begränsa eller strypa EU-kunders internettrafik.

2. Allmän dataskyddsförordning

De Allmän dataskyddsförordning, eller GDPR, trädde i kraft i maj 2018. Det är en bred lag som ger EU-medborgare betydande kontroll över sina uppgifter. Den fastställer riktlinjerna för skydd, lagring och överföring av EU-medborgares uppgifter.

Denna förordning vidgar definitionen av personuppgifter och föreskriver att företag skaffar användarbehörighet innan de delar data med tredje part. Det kräver också att internetföretag samarbetar med varje begäran från en EU-medborgare om att radera eller uppdatera felaktiga uppgifter. De måste också meddela användarna inom 72 timmar om dataintrång.

Vi har en djupgående förklaring av GDPR och dess konsekvenser, och vi förklarade också hur GDPR kan hjälpa dig att identifiera skadliga webbplatser.

3. Digital Markets Act

De Digitalmarknadslagen, eller DMA, är en föreslagen lagstiftning som helt och hållet riktar sig till Big Tech-företag eller "gatekeepers". Det kommer bara att påverka företag värda mer än 75 miljarder euro och ha minst 45 miljoner användare per månad.

Denna lagstiftning är ett försök att tygla Big Tech-företag som utvecklar monopolmakt och de åtföljande begränsningarna av användarupplevelsen. Lagen har ett 20-tal regler som riktar sig till dessa företags upplevda konkurrensbegränsande beteenden. Företag skulle straffas för bristande efterlevnad av böter på upp till 10 % av sina globala intäkter.

DMA har stora konsekvenser för Big Tech. Till exempel, om lagförslaget går igenom, kommer det att ge Apple mandat att öppna upp App Store för alternativa betalningsappar eller riskera att få böter. Chattappar, som WhatsApp, Facebook Messenger och iMessage, måste vara kompatibla med varandra och konkurrenter.

Dessutom skulle Google behöva erbjuda alternativ till sina egna tjänster på Android-smarttelefoner, och Apple kommer att behöva tillåta iOS-användare att ta bort Safari och andra proprietära appar och tjänster.

4. Digital servicelagen

De Digital servicelagen, eller DSA, är systerakten till DMA, och det är en förordning som specifikt inriktar sig på onlineplattformar. Onlineplattformar har vuxit till stora gemensamma mötesplatser för idéer, nyheter och utbyte av varor och tjänster.

Men var och en av dessa plattformar har olika styrande regler och mystiska algoritmer, vilket gör att användarna överlämnas till varje nyck. Syftet med lagen om digitala tjänster är att tydligt ange användarnas rättigheter och skyldigheter för onlineplattformar.

Liksom med DMA kommer större organisationer att ha fler skyldigheter enligt DSA. De största företagen, som Meta och Google, som har minst 45 miljoner användare i EU, skulle granskas mest.

Lagen om digitala tjänster kommer att fastställa EU-omfattande regler för driften av sociala nätverk och marknadsplatser. Detta inkluderar direktiv om reklam och bestämmelser om försäljning av olagliga varor eller tjänster på onlinemarknadsplatser. Enligt DSA krävs också att stora onlineplattformar tillhandahåller minst ett algoritmbaserat rankningssystem som inte är baserat på profilering.

Viktigast av allt kommer DSA att kräva stora onlineplattformar som Facebook och Instagram för att göra sina algoritmer transparenta för användarna. Det kommer också att förbjuda "mörka mönster" eller manipulativa gränssnitt utformade för att påverka användarnas beslut.

Den potentiella inverkan av EU: s förordningar

Nu när vi har gått igenom lagligheterna finns det en viktig fråga att besvara. Hur ska vi förvänta oss att dessa lagar omformar internetutrymmet?

1. Bättre dataskydd för konsumenter online

Eftersom internetföretag fortsätter att behandla användare som produkter för försäljning till högstbjudande, förblir datasekretess ett svårfångat mål.

Förutom att följa EU: s lagar i Europa, kan företag vara tvungna att erbjuda de policykrävda datarättigheterna till användare globalt. Åtminstone för enkelhetens eller enhetlighetens skull.

Enligt BBC, hävdar Apple att bestämmelserna i DMA kommer att skapa sekretess- och säkerhetsproblem för sina användare. Även om det inte är helt ogrundat, är detta det förväntade svaret. Men en fullständig tillämpning kan spara kostnader och effektivisera företagens efterlevnad av regler, eftersom de inte behöver justera sekretesskraven efter region.

Detta innebär att icke-europeiska användare kan dra nytta av det dataskydd som dessa EU-lagar tillhandahåller.

2. Ökad interoperabilitet

Enligt DMA krävs att oberoende appar och tjänster är interoperabla. Detta utjämnar effektivt spelplanen för stora och små plattformar, vilket är bra.

Det finns dock reella säkerhetsproblem som t.ex försvagad kryptering, vilket skulle kunna äventyra användarnas integritet och göra EU: s ansträngningar kontraproduktiva.

3. Potential för censur

Slutligen kan dessa regler begränsa tillväxtpotentialen för teknikföretag, särskilt europeiskt baserade. De tillagda reglerna kan komma att missgynna dem i förhållande till företag utanför EU. Med fler EU-bestämmelser om innehåll kan internetföretag tvingas censurera innehåll för sina europeiska användare.

Bör internet poliseras?

Eftersom internet har blivit en större del av våra liv, inser regeringar den enorma kraft som internetföretag har samlat på sig. Att tillåta monopol på ett så viktigt samhälleligt verktyg är ohälsosamt, därför är EU: s ansträngningar ett avgörande steg mot att upprätthålla rättvis konkurrens och användarsuveränitet när internet utvecklas.

Vem äger internet?

Läs Nästa

Om författaren