Vem äger Internet?

Under de senaste två och ett halvt decennierna har internet utvecklats och utvidgats till något som knappt känns igen från dess ödmjuka början. Att försöka förstå vad internet är och hur det fungerar kan vara otroligt förvirrande.

Men vem äger faktiskt internet? Av olika skäl är denna fråga ganska svår att svara på. I den här artikeln kommer vi att gräva i möjliga svar för vem som äger internet.

Vad är Internet?

De Internet är ett stort nätverk av datorer. Varje dator som är ansluten via internet kan skicka information till andra datorer i nätverket. Internet fungerar via en massa kablar och trådlös kommunikationsteknik (som telekomtorn och satelliter) som ansluter alla dessa datorer.

Små datanätverk fanns i slutet av 50- och 60-talen. Sedan, med uppfinningen av paketväxling, utvecklades mycket större datanätverk vid universitet, statliga institutioner och olika företag. I början av 90-talet fanns ett globalt, privat tillgängligt internet tillgängligt.

Detta ledde snart till internet som vi känner det idag.

Ingen äger internet i sin helhet

Internet är på ett sätt mer ett koncept än en fysisk enhet. Ingen person har patent eller upphovsrätt över internet. Istället ägs delar av internet (datacenter, kablar, satelliter, routrar etc.) av otaliga individer, företag och myndigheter. Grundaren av World Wide Web, Sir Tim Berners-Lee, nekade berömt att patenta internet för att hålla det gratis och tillgängligt för alla.

För att svara på frågan "Vem äger internet?" Kan vi ställa den relaterade frågan: "Vem äger internetinfrastrukturen?"

Så vem äger internetens infrastruktur?

De större Internetleverantörerna äger och tillhandahåller de största delarna av internetinfrastruktur.

Detta inkluderar nätverksåtkomstpunkter, omfattande kablar och routrar. Idag finns det mer än 700 000 miles av sjökablar - ungefär 28 gånger runt ekvatorn!

Eftersom det finns mycket överlappning i telefonnät och internetstommen, äger många telekommunikationsföretag (som AT&T, Spring och CenturyLink) massiva delar av internetstommen.

Nivå 1-internetleverantörer

Nivå 1-internetleverantörer utgör det mesta av internetens ryggrad de flesta av IPv4-adresserna över hela världen. Dessa Tier 1-leverantörer hyr vanligtvis sin infrastruktur till mindre Internetleverantörer som sedan säljer internet till slutanvändare.

Det finns flera Tier 1-internetleverantörer, inklusive nivå 3, Cogent, Telia Carrier, NTT, GTT, Tata Communications och Telecom Italia.

Intressant (och kanske gripande) mycket av internetens infrastruktur, särskilt när det gäller telefontorn och kablar, finansierades av skattebetalarnas pengar innan privatiseringen av nätverket infrastruktur. Numera är dock mycket lite av internetens infrastruktur offentligt ägd.

Google, Microsoft, Facebook och Amazon har också börjat köpa och utveckla interkontinentala optiska fiberkablar. Mellan dem äger de nu nästan en tiondel av alla sjökablar. Vissa kritiker ser detta drag som farligt, vilket möjliggör redan otroligt kraftfulla företag att ha för mycket kontroll över internet.

Vem kontrollerar och reglerar Internet?

Internet är i stort sett okontrollerat och självreglerande. Det finns ingen enda centraliserad organisation som kontrollerar internet. Utformningen av internetens infrastruktur gör det oerhört svårt att reglera.

Information skickas i ”paket” via många möjliga rutter. "Internetprotokollet" ger anslutande enheter möjlighet att ta emot och förstå data. Eftersom paket kan skickas via så många olika rutter är det enkelt för Internetprotokoll (IP) för att hitta en ny väg för att data ska nå sin destination.

Olika regeringar har av olika anledningar försökt reglera internet i sina jurisdiktioner, vanligtvis relaterade till olagligt eller skadligt innehåll på internet. Dessa regler förekommer vanligtvis antingen på innehållsnivå (dvs. stängning av en webbplats) eller på användarnivå (dvs. straffrättsliga anklagelser).

På detta sätt reglerar regeringar internet via lagar. Till exempel lagar mot piratkopiering på nätet eller olagligt innehåll. Vissa länder använder också censur för att blockera vissa delar av internet från sina beståndsdelar. Detta har gett upphov till oro över yttrandefrihet och informationsfrihet och hur en auktoritär regim kan dra tillbaka information och kommunikativ kapacitet från sina medborgare.

En annan intressant kontrollpunkt över internet är överföring av data via infrastruktur som ägs av olika grupper. Det skulle vara möjligt för vissa stora internetleverantörer att inte tillåta dataöverföring eller ta betalt för tjänsten längs deras rutter. Istället ingår de större Internetleverantörerna peeringavtal som tillåter användare av varandras nätverk att använda sitt nätverk utan kostnad.

Organisationer definierar Internetstandarder

Det finns också viktiga grupper av individer och organisationer som syftar till att definiera och främja standarder för internet. En av dessa är WC3 eller World Wide Web Consortium. WC3 publicerar standarder för webbutvecklaret som syftar till att säkerställa att webbtillgänglighet, internetinfrastruktur och datahantering är standardiserade i hela branschen.

En annan organisation inom detta område inkluderar ICANN (The Internat Corporation for Assigned Names and Numbers), som samordnar och underhåller flera viktiga databaser, vilket säkerställer att internet förblir stabilt, säkert och operativt.

Det finns också Internet Assigned Numbers Association (IANA), Internet Engineering Task Force (IETF), Internet Architecture Board (IAB), Internet Research Task Force (IRTF) och IEEE-standarderna Förening. Var och en av dessa organisationer spelar en roll för att reglera internet i form av att utveckla standarder, direkt övervakning av viktiga roller, eller underhåll av databaser som är centrala för internetets fortsatta drift.

Internetleverantörer och nätneutralitet

Begreppet nätneutralitet kommer in här, vilket är idén att Internetleverantörer ska behandla alla uppgifter på samma sätt. De bör inte prioritera viss data framför andra för att försöka få användare att gynna vissa innehållsleverantörer, till exempel.

Nätneutralitet har förespråkare och kritiker, och olika juridiska strider pågår fortfarande över hela världen. Advokater hävdar att mindre innehållsleverantörer kan elimineras helt utan nätneutralitet, vilket leder till massiva monopol över internetinnehåll. Många länder har antitrustmyndigheter som inrättats för att säkerställa att ingen enda internetleverantör kan monopolisera marknaden.

Men många tekniska experter hävdar att de massiva teknikföretagen (Google, Amazon, Facebook, etc.) redan har majoriteten av makt och inflytande över internet. Till exempel utgör Google och Facebook nu mer än 70% av all internettrafik. Dessutom har Amazons Amazon Web Services (AWS) kör runt en tredjedel av internet.

Vem äger uppgifterna?

Dataägande, eller immateriell äganderätt, har gett upphov till massiva debatter de senaste åren. Kontroversen kring stora teknikföretag vana att samla in delar av information om individer har ställt frågan om vem som faktiskt äger dessa uppgifter.

Till exempel kommer information om dina vanor online att samlas in av webbplatser som Facebook. Dessa uppgifter kan sedan säljas till tredjepartsorganisationer för att annonsera mer effektivt.

När du frågar vem som äger internet är det också viktigt att fråga vem som äger data som produceras av Internet Internet eftersom detta är en viktig källa till intäktsgenerering, information och potentiellt kontroll av internet.

Dataägande är komplicerat och det finns ingen hållfast regel om vem som faktiskt äger någon data. Men den som äger den dataproducerande plattformen (som Facebook) äger förmodligen uppgifterna, juridiskt sett.

Så vem äger internet?

Det korta svaret är att internet ägs av flera stora företag. Den stora majoriteten av internetinfrastrukturen ägs av ett mycket litet antal stora kommunikationsföretag.

När det gäller vem som har makt över internet är svaret återigen en mycket liten grupp av företag. Medan regeringar försöker reglera vissa aspekter av webben har lagen inte kunnat följa utvecklingen av internet. Det betyder att nu bara fyra eller fem företag kontrollerar majoriteten av internet.

Det är mycket knepigare att bestämma ägande med data än fysiska kablar, särskilt eftersom lagarna är olika runt om i världen. Men återigen, när det gäller ägandet av data på internet, är svaret samma företag (åtminstone för det mesta).

En enkel förklaring av vad nätneutralitet handlar om

Netneutralitet är ett komplext ämne, men den här webbplatsen gör ett bra jobb med att förklara det i termer som du förstår.

Läs Nästa

Om författaren